parantes

[och först nu, efter att ha sett även milk, kan jag lätt motvilligt acceptera att oscarn gick till sean penn och inte till mickey rourke. rourke fick åtminstone baftan (och tackade med det fetaste talet). dessutom: sean penn är ju faktiskt sean penn. minns ni scenen i mystic river, när jimmy markum inser att hans dotter är död? det är något med hur han bara går sönder. det finns ingen som kan gå sönder som sean penn. bara det är egentligen värt hur många oscars som helst.]

å mickey, mickey hey mickey du är helt okej, hey mickey



man kan tro att jag inte gör något annat än tittar på film nuförtiden. det är bara nästan sant. hur det än står till med mitt liv så måste jag bara säga det här: har ni ännu inte sett the wrestler så gör det  s n a r a s t. det kan vara, inte den bästa filmen direkt, men den bästa rolltolkningen ni ser i år. mickey rourke är helt sanslös i rollen som nästan-sig-själv. han kryper under skinnet, får ögonen att tåras. han biter sig fast stenhårt trots att det gått flera dagar sedan jag såg filmen. helt fantastisk.


to the movies

idag var det ett år sedan heath ledger dog. om han vinner best supporting actor den 22:e februari så kommer jag att gråta en hel hudsonflod... apropå oscars så tittade jag på benjamin buttons otroliga liv igår och ja fasiken, den är faktiskt värd sina tretton (!) nomineringar. grymt bra, trots att jag har lite svårt för brad pitt. cate blanchett var å andra sidan inte bara fantastisk utan även det absolut vackraste man kan tänka sig:


(dock har dn:s kerstin gezelius rätt i att tilda swinton gjorde starkast intryck av alla. det här är en BRA recension)

i helgen har jag tänkt se mammut. till skillnad från när det gällde benjamin button så jag jag skyhögt ställda förväntningar på moodysson. jag är rädd att jag kommer att bli lite besviken...

my darling emilou



loney dears rykande färska video till airport surroundings

love is my drug, is my medicine. love is my drug, is my heroine

det var kul att se john ME på p3 guld och först då inse att denne john är densamme som mattias edlund! jag spelade motorhomes sjukligt mycket -99. jag tror fan jag köpte skivan bara för att den hette "songs for me (and my baby)"...vilket ju passade väldigt bra när man vaggade runt med gravidmage. roligt var det för övrigt när sonen kommenterade "mamma, det här känner jag igen!" när jag dammade av cd:n igen igår. SÅ mycket spelade jag den alltså back in the days...



det finns de som faktiskt GÖR saker

portia de rossi är helt uppenbart inte bara snygg. om att hon och frugan blivit veganer:

"We are such animal lovers, why stop short of cows and chickens? It didn't make any sense. When Ellen and I first got together I was wearing fur and Ellen was wearing very expensive Italian calfskin leather. She was giving me a hard time about wearing the fur and I said, 'Why is a fox any more important than a cow?' We took that idea and went all the way with it. We are doing what we can."

hej

det här är pretty damn makalöst:



jag har varit frånvarande från den här bloggen ett tag nu. det beror på många saker. pensionering av min gamla dator (10 år gammal! slå det den som kan!), strul med bredbandet, knivhot på jobbet, bombhot mot arbetsplatsen (snart skiter jag i det här jävla sociala arbetet), en intensiv läsperiod, fokus på terapin, sonen, musiken, skrivandet och alla de små ting och ögonblick som finns eller uppstår. och MIG. för första gången på förbannat länge kan jag ärligt säga att jag mår bra. inte perfekt, inte alltid, men det är ok med mig. jag har hittat någon form av lugn och jag tänker hitta mycket mer än så. häftigast av allt är nog ändå att jag inte har något större behov av att basunera ut det, varken här eller någon annanstans. så vi får se hur mycket aktion det blir här på bloggen framöver. men det lär vi märka med tiden, både ni och jag. antar jag.


whatever happened?





det värsta är att detta per automatik innebär att JAG har blivit jävligt gammal. ve och fasa.

post demo(lerad)

oj oj. den här helgen har jag bara befunnit mig i två olika sorters mode = fest eller sömn. med tanke på att det är två av mina bästa tillstånd så behöver jag kanske inte tillägga att jag haft grymt roligt och trevligt. MIT DEMO - malmö internationella teaterfestival - bestod av goda soppor, en hel del intressanta diskussioner (helgens bästa citat: "inside my own brain i´m a genius"), flera demos (av vilka jag egentligen bara såg en live...hrm... men den fick mig å andra sidan att gå från skratt via tårar i ögonen och starkt illamående till enorm lättnad. så det räckte ganska bra med den, kan man säga) med performance/teatergrupper från bland annat finland, tyskland och frankrike, coola och roliga människor, bra konserter och ett jävla röj på dansgolvet natten till idag. och så var världens bästa finländare på plats! gulle elmer och gulle rasmus. det finns få människor man kan ha så roligt med som med dem - och det finns garanterat inga människor med finare dialekt. jag och rasmus kom fram till att baby blonde and the downs "amish" inte bara är deras bästa låt och en av de allra bästa vi vet utan förmodligen DEN BÄSTA låten. vi satt nästan och snyftade när den kom som extranummer under gårdagens konsert. (bara så att ni vet, ni som är skyldiga till den.)

hur som helst. jag vet att det finns en miljon foton från festivalen men jag tror inte att de ligger uppe på nätet än tyvärr. så länge kan jag bjuda på en bild på mig själv iförd gårdagens strindbergska outfit, utan slängkappan men väl med kravatt och den höga hatten jag fick av gustaf i torsdags. samt lätt droopy eyed, som sig bör:


we still drink the same water

igår efter jobbet åkte jag till malmö för att köpa en klänning. jag köpte aldrig någon klänning. istället klättrade jag lite i en julgran, drack te i duggregn på en uteservering, fick en hatt och klappade en katt, åt en thaimiddag, blev insmugglad på KB av en skäggig man och avslutade dagen framför den mest osnygga men likväl den charmigaste och mest skönsjungande mannen som någonsin fötts på färöarna: teitur. sen somnade jag på bussen hem.

och NU ÄR DET FREDAG. jag ska strax åka till malmö igen, all dressed in black lace. just nu är det MIT DEMO som gäller förstår ni. dra dit.

puss.

de där vittnena har koll

igår morse när jag gick från tåget till jobbet kom det fram ett litet jehovas vittne och stack den här i handen på mig:



jag tog det, förstås, som ett tecken. dels med tanke på min personliga situation, men också med tanke på världsläget. jag menar budskapet "Allt lidande ÄR SNART SLUT!" i kombination med ett obama-liknande par (eller är det kanske harry belafonte där till höger? svårt att avgöra) blommor, äpplen och en stor jävla älg i mitten. helt underbart. jag satte naturligtvis genast upp broschyren på min anslagstavla på kontoret.

när livets stig känns snårig och besvärlig ska jag titta på bilden och fyllas av ett inre lugn. jajemän.

and the tenderness I feel



aujourd'hui je pleure

aujourd'hui tout est gris

le ciel et même la vie

the rip

inatt blev sonen sjuk och nu verkar det inte bättre än att jag också fått feber. men det känns rätt soft, åtminstone efter att jag hade lyckats släppa ångesten över allt jag missar på jobbet. vi ligger ömsom i soffan och ömsom i sängen. läser, kollar på film och äter goda saker. och så fick jag ett mail om att filmarna var så pepp på oss att de funderade på att göra en längre film... grymt kul! då sa jag nog ett och annat klokt igår i alla fall.

men nu: tillbaka till horisontellt läge.

och just det, världen kretsar ju inte bara kring mig...

GRATTIS mr. president!

jag är så jävla jävla glad att det gick vägen! så. styr nu upp skiten och rädda världen är du snäll. om någon ska fixa det så är det du, och jag tror stenhårt på dig. miljoner människor tror stenhårt på dig. you can do it.

kör hårt!

/hot mama for obama

Om

cree

RSS 2.0